Boktips!
Spöken, finns dom? Nej, blir det välmenande vuxensvaret, i varje fall i vårt hörn av världen och tiden. Önskar barnen annan respons får de uppsöka det reservat för oliktänkande som utgörs av barn- och ungdomslitteraturen, där det ofta finns en mer inkluderande hållning gentemot utmarksfenomen. En vidgad vy som kräver skärpt blick av författaren för att det inte ska bli spekulativt och klyschigt.
Att det mystiska är känslig materia vet Ingelin Angerborn och i hennes mellanåldersbok Sorgfjäril tilldelas det övernaturliga en viktigare funktion än som ytlig nervkittling. Tolvåriga Alice tvångsförflyttas ut på landet till ett kråkslott som mamman och hennes nya man uppfattar som charmigt. Själv känner hon att något är fel – förutom det uppenbara faktum att kompisar och pojkvännen Leo numera befinner sig 40 mil bort. Huset, som stått tomt i flera år, bjuder motstånd mot det moderna livets attribut. Telefoner och internet beter sig nyckfullt, vilket gör att Alice känner sig ännu mer isolerad.
Lindring i sorgen kommer från ett oväntat håll, nämligen en fjäril som flickan aldrig sett maken till förut. Det är en Sorgmantel som håller sig i närheten av henne och som förmedlar inte bara hopp utan också kunskap om en olycklig förhistoria som hotar att upprepa sig.
Sorgfjäril är inte särskilt originellt uppbyggd, Angerborn förlitar sig på ett gäng välanvända spänningsskapare. Fast det har ingen större betydelse. Författaren lyckas blåsa liv i människor och miljö och som läsare dras man blixtsnabbt in i denna utvidgade verklighet som bildar ett ekorum för huvudpersonens starka känslor av främlingskap och längtan efter närhet och mening.
//Izza
